Nya tag.

Har nu landat lite sedan anhörigveckan, på både gott och ont men idag har jag börjat ”arbeta” lite igen.

Jag har ikväll skickat iväg två mejl angående möten för al-anon och aca. Al-anon är för anhöriga till beroende och aca för vad som kallas vuxna barn. Det tråkiga är att det inte finns några möten i närheten. Jag kommer få köra 10mil tur och retur för att gå på ett möte och det känns inte så bra. Det kanske helt klart är värt det, men ekonomin och tiden till det är kanske inte så tillåtande. Vi får se, men nu har jag iallafall börjat kolla upp det lite.

Jag vill ha en förändring. Jag vill hitta tillbaka till vem jag är, må bra och vara en så bra mamma jag bara kan. Men jag vet inte fullt ut hur jag ska ta mig dit, så detta är en bra början.

I det här -> testet för al-anon känner jag igen mig själv i nästan alla punkter. Väldigt skrämmande men samtidigt måste jag se det för att kunna börja arbeta med det.

Även i det här -> testet om vuxet barn känner jag igen mig i på nästan alla punkter vilket också känns tufft. Vi hade föreläsning om vuxet barn på anhörigveckan och det förklarade otroligt mycket för mig om varför jag är som jag är, tänker, reagerar och agerar som jag gör. Trots att jag inte vuxit upp med någon förälder som varit alkoholist, (dock har alkohol konsumerats och påverkat mig stark vid flera tillfällen, men inte i den mån att jag vill klassa det som alkoholism), utan vuxit upp i dysfunktionella förhållanden. Skilsmässa, bråk, svek, kärlek, mobbing, ensamhet, skuld, skam mm.

Det är dags att ta tag i det här en gång för alla. Jag vill ha ett så normalt liv jag kan, trots allt gammalt som fortfarande påverkar mig som om det var igår, som om det skulle kunna vara i morgon. Jag vill bli kvitt allt negativt jag känner och går och bär på. Jag vill lära känna mig själv och kunna vara stolt över mig själv och allt jag åstadkommit, för något måste det ju finnas?

Ikväll känner jag mig beslutsam, låg, trött, lättad, tung och tacksam. En väldig kombination. När jag vaknar i morgon hoppas jag på att jag känner energi, beslutsamhet, tacksamhet och styrka. Det är det jag siktar mot iallafall.

Anhörigvecka. 

Förra veckan spenderade Jag i Skåne. Jag gick emot min rädsla och åkte dit, på egen hand. 

Jag lärde mig så oerhört mycket om mig själv och om beroendesjukdomen noahs pappa går med. Det var väldigt påfrestande känslomässigt och psykiskt för mig. Gräva i saker som jag sedan länge stängt undan. Det var tufft… Men jag gjorde det och det känns mycket bättre. Jag kommer försöka hitta någon al-anon grupp relativt nära jag kan gå på möte med och förhoppningsvis finns det något aca möte som inte är 500 mil bort som också hade varit intressant o prova. 

Al-anon är för anhöriga till beroende.             Aca är för de som växt upp med beroende föräldrar eller i en disfukntionell familj. ”Vuxna barn”, som de också kallas vilket jag också är. 

Jag har väldigt mycket att jobba med framöver och måste börja någonstans. Så få ordning på vardagen står överst. Komma in i ”nya” jobbet och hitta struktur och rutiner i vardagen både med och utan Noah. Något som varit svårt eftersom jag inte riktigt förstått att jag verkligen behöver vara ifrån honom lite för att ladda om utan jag har haft honom när jag har kunnat i stort sett eller träffat honom ändå. Men för att fungera och vara en bra mamma måste jag ta ett steg tillbaka ibland också och försöka lita på att han klarar sig utan mig. Jag måste vila, då den här hösten och vintern har kört totalt slut på mig och resulterat i sjukskrivning. Men nu är jag på gång igen och som sagt försöker ordna upp vardagen. 

Folk runtomkring har inte alltid så lätt att förstå vad allt det här gör med en och vad det innebär, och det är okej. Men tro inte att ni vet för att ni känner nån som varit med om liknande eller hört om någon nån gång. Har du inte någon anhörig med liknande problematik kan du inte säga att du förstår.. Punkt… Många förstår inte hur allvarligt det faktiskt är eller hur mycket det påverkar de runt omkring. Gör så gott ni kan. Lyssna, det hjälper mycket. Och ge stöd. Visa att ni finns och pressa inte personen i fråga. Det tar tid. 



Nytt.

Är ett tag sen jag skrev sist. Har varit lite mycket. Men nu hoppas jag att det är på väg åt rätt håll iallafall.

Om två veckor börjar jag ett ”nytt” jobb. Har varit på min nuvarande arbetsplats i snart ett år och nu ska jag gå tillbaka till stället jag var på innan dess. Det känns bra och det var mitt val att byta tillbaka. Är sjukskriven denna och nästa vecka också o sen börjar jag gå bredvid.

Om tre veckor ska jag på familjevecka nere i Skåne. Blandade känslor inför detta. Jag vet att jag behöver det och att det kommer få bra men är ändå nervös och orolig. Är iväg måndag till fredag, så länge har jag inte varit ifrån Noah innan och det känns väldigt tufft.

I tisdags blev Danne utskriven från sin behandling som han påbörjade i slutet av september förra året. håller alla tummar o tår på att det blir bra. Jag tror på att han klarar det och han jobbar för fullt och är jätteduktig.

Noah är det full fart på som vanligt. Han hittar på mycket bus och är väldigt trotsig mellanåt. Ja det hör ju till. :)
Han har fått två nya kindtänder och pratar nonstop. :) vi var på BVC besök för ett tag sen och hon tyckte han var så duktig på att prata. Dock hade han börjat stamma en del strax innan. Vi skulle avvakta och se eftersom han nyss börjar. Och det har faktiskt lugnat sig tycker jag. Han stammar lite ibland men inte alls så mkt som då. Lite lustigt, men skönt för honom.

I morgon blir det dagis för lillapa, träning för mig och efter det ska jag på möte. Senare på kvällen bär det av på bio för fifty shades of grey. Försöker att inte ha så höga förväntningar o tror jag lyckats rätt bra. Tycker james dornan är grymt snygg så är nog nöjd med att titta på honom om filmen skulle va kass. :p så det blir nog bra. :)

IMG_0613

IMG_0250

IMG_0161

IMG_0020

IMG_0160

IMG_0054

IMG_0132

IMG_0514

IMG_0582

IMG_0408

IMG_0497

Noah myser med freya hos mormor och hälsar på morfar på jobbet. :)
Och så var vi på tropikariet i Helsingborg förra veckan. Himla mysigt när djuren är så nära. :)

Medberoende.

Och så var det nya året påbörjat. 2014 har varit väldigt påfrestande.
Jag vill helst lägga det bakom mig men jag har också kommit underfund med att jag först måste bearbeta det innan jag kan gå framåt.

Det här inlägget kommer handla om mig och mina tankar kring att vara medberoende. Något jag först nu riktigt förstått och börjat acceptera att jag är.

Jag är skadad, bruten, sviken, rädd, kall och förvirrad. Jag vet inte hur jag ska tackla de känslor jag bär med mig, eller sätta ord på allt jag känner. Jag har hittills bara skjutit de ifrån mig. Men under tiden Danne har varit på behandling och under de samtal vi haft angående behandlingen har jag insett att jag är mer skadad än jag trott. Eller kanske velat tro.

Jag har lärt mig massa nytt om sjukdomen han går med, denna beroendesjukdom och vilka avtryck den faktiskt gjort på mig. Beteenden jag skapat för att ”må bättre” och samtidigt skydda mig själv, utan att fullt ut vara medveten om det själv.
Att medberoende i sig självt också är en sjukdom eller sjukdomsliknande tillstånd? Att man ofta bär med sig det redan från barnsben och att det inte alls behöver ha med alkohol, droger eller någon sån form av beroende alls att göra från början. Utan dysfunktion i ens uppväxt och tillvaro. Så mitt medberoende har jag förmodligen burit på sen innan jag träffade Danne, jag har bara inte vetat om det.

Igår började jag för första gången söka mig fram och läsa om medberoende och vad det innebär, och jag kan säga att det var inte riktigt den bilden jag hade, det var mycket mer. Mycket av det stämmer in klockrent på mig, andra inte alls. Det är så individuellt hur det ser ut vilket gör det svårt att helt läsa sig till.

Jag kände iaf att jag fick klarhet i mycket av varför jag mår och fungerar som jag gör. Frågan är nu, hur tar jag mig därifrån..

image

Det är 13 punkter. 11 av dom känner jag igen mig själv i. Jag var som i chock.

image

Den här bilden visar i stora drag vilka känslor man bär på, och hur man framstår utåt sett.
Nästan alla utanför ringen ser jag mig själv i och har fått höra av andra (för flera år sen från början) plus några andra punkter. Lika så den inre ringen. Känner dock att jag hade kunnat fylla på den med fler punkter.

Detta är vad jag orkar med ikväll. Lite övergripande.

Jul.

Ja, då var julstöket över och snön kom lagom till julfirandet var slut..

I år har jag inre firat hela julaftonen med noah, vilket kändes lite jobbigt. Men träffade honom efter jag slutade jobba några timmar. Vilket gjorde att det kändes lite bättre iaf.
Här firade vi på annandagen istället. Noah var jättenöjd över sina julklappar och har lekt som en tok. Ja jag får väl erkänna att jag också lekt lite med dom. ;) bygga tågbana är ju rätt kul,  speciellt när man har lite bitar o bygga med. :)

Och för första gången på 15år, så har jag firat jul ihop med min pappa.. För 10 år sen åkte vi (jag och mina bröder) ner i samband med jul o bytte lite paket. Efter det har pappa bara kommit upp en snabbis någon dag innan och bytt klappar typ. Så det var riktigt roligt att alla kom. :)

I måndags var jag iväg och fick prova på o dyka. Riktigt häftigt när jag väl fick kläm på tryckutjämningen. Lite knepigt eftersom jag varit förkyld och gjorde jävligt ont i öronen först men sen gick det super och var riktigt skoj. :)

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Hoppas ni haft en bra jul! :)

Envis.

Söndag morgon, den 21 december. Nu är det inte många dagar kvar till julafton och julkänslan är lika med 0.. Tror aldrig det känts så avslaget fast det varit så nära. Måtte det komma lite ordentligt med snö snart.
Jag brukar inte vara så förtjust i snö o kyla men nu längtar jag. Jag vill göra varm choklad o ta med fika ut i pulkabacken med min lille älskling o bara mysa o busa.

Luciafirandet på dagis gick väl sådär kan vi säga. :p
Om det var för att danne kom hem kvällen innan och var med eller det bara var en sån dag vet jag inte.
Jag som tänkte ut det så bra. Det gjorde ju faktiskt inget om den gulgröna jackan var mer åt det gråbruna hållet av smuts, den skulle ju inte synas under tomterocken ändå….
Men noah skulle absolut varken ha rock eller luvan på som de andra barnen… Han var nöjd med att hålla tomtelyktan i handen. Så envis.
Han den där lille som annars sjunger lika mycket som han pratar satt tyst under hela luciatåget och endast Jespade. Kände mig så stolt. :p
Men det kunde absolut gått värre, så jag ska inte vara sån.

image

Annars har det varit en väldigt lugn vecka. Jag har varit dyngförkyld men noah klarade sig ganska bra. Hoppas det ger med sig nu och håller sig undan så vi kan fira jul ordentligt. :)

image

Igår fick vi äntligen upp granen. Noah hjälpte mig och klä den så fint. :)

image

image

Lite glest med kulor på sina ställen, och på andra hänger de såhär. :p
Julgransmattan som mormor sytt är fläckig och dan, men den får hänga med lite till. :)

image

image

Fika på Börjes efter Luciafirandet med pappa.

Noah gör och säger så mycket roligt nu. Det senaste är ”de va inte jag”..
Han har inte riktigt fått kläm på vad det betyder än eller hur man backar upp det dock. Som när vi va på Ica härom dagen. Noah kör en liten kundvagn och kör rätt över hälarna på mig. ”de va inte ja”. Han säger det när han medvetet gjort något han vet att han inte får göra, dock under tiden jag ser honom. :p
Det låter så roligt när han säger det så det är precis så kan kan hålla sig för skratt. :)

Freak.

Var gör man av alla tankar och funderingar, överväldigande känslor när det blir för mycket.. När man inte riktigt kan sortera saker och ting utan det bara känns som en enda röra, gammalt som nytt. Vart ska allt ta vägen? Vem skulle orka lyssna på det och vem skulle förstå, när jag inte själv gör det..

Det känns som jag besvärar när jag pratar om det, för det tar olika form från gång till gång och beroende på min daxform. Det känns som jag framstår som en idiot i den andra partens ögon.

Ett pisstråkigt inlägg helt enkelt. Men ibland behöver jag få skriva av mig för att försöka få perspektiv på det.

Helt otroligt va? Någon som inte har ett helt perfekt liv eller mår asbra jämt och faktiskt vågar skriva det. Shit vilket freak!